feeling like roadkill

saker man gör under en dag. som idag då.

studerar. alldeles för lite.

masserar en rygg och diskuterar livet.

sanningen om attraktionen -att man alltid får gensvar utefter vad man sänder ut. jag formar min framtid och människorna i den. och jag måste lära mig varför jag gör som jag gör. 

temat var min förmåga att suga till mig upptagna (läs: in a relationship) folk med en ganska bad attitude (läs: idiot eller förvirrad) som bara ger en sak (läs: mellan raderna). okey. så vad är problemet? Jo, problemet är att det är the story of my life, och jag är lite trött på storyn. att ligga men inte ha. eller som N uttryckte det, to keep yourself safe, because you already know the ending of the story. 

aaa och det gör jag ju. jag tror att jag har koll, är stark och går säker från skada när jag vet vilka förutsättningarna är. ändå känner jag mig nästan körd.

antagligen för att man inte ska inbilla sig att man kan styra sitt hjärta. det hjärtat känner, känner det.

så jag gör mina val baserat på vilken outcome jag vill ha. med det utgångsläget kan man dra följande slutsats: jag vill ha men inte älska. för jag är rädd för det. särskilt efter e är jag sjukt rädd för det.

varför sitter man som med ett cyklop som bara ser de odugliga människorna när där bredvid sitter säkert fem stycken helt funktionsdugliga. vad är grejen med att attraheras av det som utan tvekan kommer leda till smärta och dysfunktion. och göra det om och om igen?

jag vet inte. jag vet bara att det gör mig frustrerad. och att jag ska träna på att ta av mig cyklopet och i varje fall se mig omkring efter något mindre dödsdömt, om jag nu vill se mig om alls. det är så inte hett (i längden) med skeva människor. amen.

YYYYYTLIGT

Min långvariga sjukdom skapar inside -och utsideångest.
Utsideångest -min mage blir sladdrig när jag bara häckar hela dagarna.
Insideångest -mitt hjärta blir oroligt när jag inte får dansa.
Av dessa två anledningar behöver jag bli frisk, men min kropp verkar inte hålla med. Jag tappar hoppet. Men det är löjligt. Inget att tappa hoppet över. En vanlig sjukperiod. På riktigt. Folk dör i krig i världen.

Men nu har jag fått ur mig det iaf. En av fördelarna med att ha en blogg. Det räknas som att man har pratat om det när man har skrivit om det. Och man blir ju inte sjukare än sina hemligheter :)

Idag har jag lekt rik på NK. Jaha, en sjal för 2980 kr, inte illa. Den var fin.
Sen har mitt massagebord anlänt.
Och juste jag har skrivit en tenta. Det gick ju vägen.

spola mig inte framåt

Att löven ändrar färg. Ingenting nytt, alltid lika värt att beskåda. När axlarna sjunker in i kroppen och andetag fyller lungor med kylig morgonluft. Jag älskar det.
Dagarna som flyter in i varandra, formar det som ska vara mitt liv men som känns som en film, vi kan spola framåt men inte bakåt.
Spola mig inte framåt längre för då missar vi det som är nu. Hur långtråkig filmen än är.
Musik söker sig till mina öron som söker sig till mitt huvud som söker rörelser i min kropp. Det slutar aldrig gå denna vägen. Hur mycket jag än försöker avleda nervsignalerna.
Att längta efter dig, skrämmas av dig, sluta andas av dig. Att längta efter dig.
När min tid är över, kommer du att se mig då?

zzzz

sjuksjukfrisksjuksjuk sjuk
jag är uttråkad. mitt immunförsvar suger. jag är sjuk igen, det är tråååååkigt.
tittar på teenmom och längtar efter pizza.
jag behöver lite spänning i livet. kan någon fixa?

highwayblues

Bland det bästa jag vet är att sitta i en bil och åka på motorvägen när det är mörkt ute.
Det är faktiskt ett av de få minnen jag har med mig från barndomen, ett sånt där tryggt minne som sitter i och kommer tillbaka med full kraft när det återupplevs. Att sitta bredvid pappa i bilen när vi åker på motorvägarna, när alla andra sover. Du och jag och världen.
Igår körde jag hem från Katja vid elva, men när jag var framme vid min avfart ville jag inte svänga av. Jag ville bara fortsätta ut i mörkret. Det är underbart.

Kanske borde bli långtradarchaffis?

Helgen har tillbringats bakom ett domarbord. Och med familjen Katja. Idag är jag trött. Så trött att jag gråter.
Jag tar några djupa andetag inför morgondagen. Jag längtar tillbaks till motorvägen.

tarzan och träning

Idag sov jag. Sedan tittade jag på AG-träningen för att hämta övningar till spånargruppen. Men AGn hade styrketester. De var sjukt starka. Och viga. Så nu har jag idéer kring det istället. Sedan stekte jag potatis, letade efter en massagebänk, tittade på idol och åt godis. Nu är dagen slut.

DAGENS NERV: N. thoracodorsalis (C6-8) INN: m. latissimus dorsi.

latissimus är den där muskeln som får folk att se så breda ut över ryggen. Tarzan är ett bra exempel på en sådan person. Jag ska nog köpa gymkort igen.

muskel och nerv

Kliniktjänstgöringen gör mig gott. Jag känner mig mer motiverad än på länge att göra allt jag kan för att förstå så mycket det bara går. Ljuset i slutet av denna mörka äckliga tentatunnel är ju nästa år då jag ska upp på kliniken, och då måste jag kunna allt det där som jag lärt mig. Som jag ändå inte kan än.
Jag känner mig osmart men sjukt nyfiken. Jag vill framför allt lära mig mer och det är första gången NÅGONSIN som jag frågar en klasskompis om vi ska stanna kvar i skolan och träna teknik någon gång. För jag avskyr skolan. Inte det jag lär mig, det älskar jag. Men miljön. Jag bara vill inte dit. Det är en kamp vardenda gång.
Men nu, efter tre dagars tjänstgöring (och några till nästa vecka YEAH) känns det som att jag på riktigt fattar varför jag gör det jag gör och kan acceptera de ändlösa kurserna i biokemi, invärtesmedicin, infektionsmedicin, mikrobiologi osv bara för att nämna typ en bråkdel. Idag var jag med på ett nybesök och det gick undan, HerreGGUU, hur ska jag klara av detta? Att själv se till att få med alla delar, undvika alla differentialdiagnoser, och sedan också hjälpa folk?!?
Jag är taggad och framförallt känner jag mig utmanad, något som brukar vara fullkomligt nödvändigt för att jag ska ta tag i saker.

Jaha mer då. HAHA. Jag har gått i fällan och ställt upp som vik på gympan. Visserligen bara 5 gånger och för finaste tjejerna (förutom mina då) men fail. Men ofail ändå. Det kommer bli grymt. :) Jag ska whip some ass.

DAGENS NERV: N. Musculocutaneus (C5-C6) Inn: m. choracobrachialis, barcialis och biceps brachii.
(Får se hur länge min nya inspiration håller i sig.)

---

Jag är sjuk = jag har tråkigt. Ont överallt. Men sånt kanske man inte behöver skriva om.

Har slötittat på BRIDESMAIDES, som för övrigt faktiskt var najs. Har försökt vila så jag ska vara bättre imorgon, men just nu känns det bara sämre. På onsdag MÅSTE jag vara frisk.

Det händer inget kul mannen. Inget värt att slösa bokstäver på. YAoo.

lost and found

fantastiska möten och förtvivlade tårar. andas, skratta, längta, gråta.

gårdagskvällen började med drink och skitsnack. sedan mat som smakade som om jag aldrig ätit förut.
sedan singelsläpp av två vackra modiga och starka kvinnor som JAG har turen att ha i mitt liv (den ena mer och den andra mindre). Men ändå.
En tur till M.L. vid 1-snåret. En resa hemåt A för en flaska champagne. Efterfesten som slutade innan den ens hade börjat. Hehehe.
Förtjusning, Vibration. Skönt att känna att man lever.
Så kommer man hem och tårarna bara faller. Det är mycket saker som gör mig väldigt ledsen just nu. Och jag ska försöka låta mig själv vara.

På M.L. inatt träffade jag även en av mina mest älskade gymnasiekompisar C. C var min styrka, mina ord och min dans. vi gjorde alla våra stycken tillsammans. vi kunde inte tänka oss dansen utan varandra. Våra tankar flätades ihop, som innan de ens var uttalade.
Fan T, säger hon. Vi var ju små. Och ändå jävligt duktiga.
Jag gråter där också, på klubben där vi är, det rinner tårar nerför kinden när jag får hålla om henne, får veta att hon andas och talar och tänker på mig. Du var så älskad och jag vet inte varför vi tappade bort varandra. Eller jo det vet jag, för att det kunde bli bättre igen.
Jag vet inte var min roll är i skapandet. jag vet inte vad jag kan tänka mig att göra igen. Men inatt vaknade scener upp igen, minnen av det som var och tankar på vad som skulle kunna bli. Bara jag är ansvarig för att skapa min framtid.
Du är min källa. Hon sa det då, för alla de där åren sedan, och sa det nu igen.

Och du C kommer alltid att vara mitt mod.

FlickaLilla

Jag dricker te. Kvällsro heter det och kanske kan det ge míg kvällsro. Jag behöver lära mig att somna.
Dagarna har varit skogspromenader och träningar med tjejerna. Som är sjukligt roligt för tillfället och typ den enda platsen där jag känner mig som den jag är. Överallt annars är jag en sämre version av mig själv.
För några dagar sedan en kväll var kaoset totalt. Nu är det förbi och lugnare igen. Jag andas in och njuter.

House är förövrigt en av de bästa serierna ever.

Jaha men intressanta saker då?
Mjjaaaaaa... intressant är inte direkt en synonym till statusen på mitt liv just nu.

Var på brorsans föreställning i tisdags vilken var väldigt bra. Har lagt in en förfrågan om ett stycke med koreograferad "five six seven eight" dans, men han har avböjt. På lördag ska jag gå och se Cullberg dansa hans verk på Kulturhuset. Domino mannen.

Förväxlade idag ord på träningen och försökte lära tjejerna släppa muskelkraften och låta graviditeten ta över.
Hahaha eller inte.

Jag känner mig fantastiskt o-rolig för tillfället. Jag brukar ändå kunna skratta gott åt mina egna skämt men de verkar ligga i dvala i någon gammal kajuta någonstans. Det är lite långtråkigt för egen del eftersom min humor annars förgyller min vardag.

Imorgon då? Jo då är det dags för afterwork med IIESkompanjonerna (JEAYJJJ). Sedan är det releasefest för Nattas singel, och jag ska där träffa en massa fina människor.

Jag tror att min katt har skaffat sig en flick/pojkvän. Han är typ hemma i fem minuter om dagen för att fylla på förrådet. Och ibland tycker jag mig höra ett simultant jamande där ute. Han verkar iaf väldigt förtjust i något. Jag är glad för hans skull.

Slut

Mängden tårar man kan gråta över en dag. Över en sak. I ett liv.
Hur ont det gör och hur det aldrig slutar smärta.
Hur hopplöshet väcker en på morgonen och oron söver en om natten.
Att inte orka mer. Att förklara den känslan. Att gå vidare och alltid alltid alltid hinnas ikapp av det förflutna. Slagen i knävecken, knän som skrapas upp mot asfalten.
Att ha en kropp som är styrd av rädsla. Som kommer att göra allt för att beskydda en från ont. Till och med självdö.

Helghelg

Det har gått en hel helg. Jag har varit på ståupp- roligt, och träffat nya människor -roligt, däribland en mkt söt :) -roligt. Hängt med Natta -skoj, fixat ryggar -spännande. Druckit öl -gott.
Haft huvudvärk. SOOOOOOOOVIT.





Idag hängde jag med bror och Fred + DD i skogen och plockade svamp.
Vi tittade på grisar och kossor och får.

Fixade några soppar, trumpeter och trattisar, åt lunch tillsammans hos mor och far och kom hem och dog av huvudvärken.
Försökte bota den genom att rensa bihålorna. Inte så skönt, och nu har det blivit sämre?

Huvudvärk i tre veckor, sa apotekstanten? Du måste söka vård.
Vården suger. Ingenting hjälper. Jag doppar mitt huvud i örtte istället.

applåd

igår var jag på behandling för min ihärdiga huvudvärk och det har faktiskt (pepparpeppar) blivit bättre. lite knakelibrak så blir ryggen rak.
har varit mattementor åt kära e några timmar idag, matte är ROOOOLIGT, inte för att jag har läst matte D men iaf delar ur den, sen kan man också låtsas att man är smart, det brukar de flesta gå på :)
haft tävling med tjejerna som är sjukt grymma, fast placeringen blev kass så var mentaliteten i toppklass, (onej allt typ rimmar idag) ja men jag är så äckligt (börjar fundera på om det är något mer fel på mig) stolt.
Idag är den andra (eller en och en halv -om man räknar från mitten av gårdagen då allting faktiskt startade) braiga dagen i rad. typ såhär hej jag kan garva och tycka saker är roliga dag. typ såhär hej jag har inte ångest som kommer överta min kropp så snart jag lämnar alla människor jag måste vara normal inför utom räckhåll dag.
En applåd för idag.

kanske

ilskan mynnade ut i havet, idag har jag legat i soffan med migrän för den 14e dagen i rad, funderar på hjärntumör.
jag har fått min synth att fungera och spelat melissa horn visor. bråkat med min katt sedan inatt klockan 4 och nu är han bannlyst från lägenheten tills han lär sig veta hut. eller tills jag ska gå och lägga mig.

jag gör mig oanträffbar för människor jag inte litar på, vilket blir typ nästan alla i hela världen med några få undantag. det betyder däremot inte att jag inte kan lita på folk, utan bara att jag inte vet om jag kan det. det är två helt skiljda saker, och ett återkommande hett topic i mitt liv.

med jämna mellanrum far tunnelbanan förbi utanför, det regnar lite då och då, jag går ut på baksidan och tittar på stjärnorna, och tiden går. i flera veckor nu har tiden gått. det blir kallare i luften och blötare i gräset, och ibland när jag sitter där ute i natten känns det som att jag är 18 igen och befinner mig precis på samma plats som då. dofterna är likadana, känslorna är likadana. jag inväntar stilla skiftningen mellan hopplöshet och tilltro. jag vet att den kommer. det gör den alltid.

jag är så trött så det skrämmer mig. så trött att jag varje dag vill försvinna. det skrämmer mig att oddsen för att orka fortsätta minskar med varje dag tröttheten håller sig kvar. man vill skrika efter hjälp men det finns faktiskt ingenting som någon kan göra. det är bara jag som måste göra det. ta en dag i taget. imorgon är luften kanske lättare att andas.

s.e.r.i.o.u.s.l.y

Jag är så jäääääääääääääääääääävvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvlllllllllllllllllllllllllllllllllaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa förbannad.

jag gnäller och sparkar på saker. går ut och märker att det regnar, blir ännu mer förbannad, drar mössan över öronen, röker en cigarett och inez skrattar åt mig. skrämmer iväg mina katter för jag är så jävla trött på deras gnäll. ni får mat, husrum, vatten och sjukvård gratis. SLUUUTA GNÄÄÄÄÄÄÄLL!

går till konsum för att köpa batterier till min fuckingjävlakuksynth som inte vill fungera och eftersom inez vill ha några mintolux köper jag världens fetaste påse, så det typ aldrig tar slut. 

jag dricker en colalight fast jag inte får (för det är inte colalightdag). och NEEEEEEEEEEEEJJJJJJJJJJJJJJjj för i helvete jag har inte PMS!

NU är det krig.

Alla otacksamma idioter kan ta sitt pick och pack och köra upp det. alla som inte uppskattar slitet andra människor lägger ner och bara gnäller kan göra en redig vurpa ut i ingentinget. faaaan vad slut jag är på allt gnäll, till och med mitt eget.

 alltså, livet är så sjukt orättvist och jag är less på att göra rätt. det blir ändå bara åt helvete med alltihop. jag ska börja knarka.

SORRY. i cannot text you with a drink in my hand, heay hey

rehabilitering

idag har jag gjort allt jag inte hade tid att göra.
jag sov tills pappa väckte mig med ett mobilsamtal vid 12.
jag åt frukost och tittade på tv.
jag läste en bok och somnade. jag vaknade och gick till affären.
vi hyrde en film och jag bakade scones. jag åt godis och tittade på water for elephants.

oooo vad jag behövde denna dag. igår var det konstant ångest, psykologsamtal och sedan på kvällen ännu mer ångest, till den grad att jag behövde röka en cigarett för att lugna mig. det händer sällan. somnade av medicinerna jag tagit lite extra av bara för att slippa ifrån. var totalt på bristningsgränsen. men sedan kom morgonen.

jag har bestämt mig för att lyssna på min kropp och dess tydliga signalering och skippa pluggandet inför den här tentan, och göra den en annan gång. och när jag bestämt mig för det släpper massor av press och ångest och jag kan börja andas igen.
så nu, de kommande dagarna, när jag egentligen ska plugga, ska jag bara göra saker jag tycker om.
idag har jag gjort som ovan, imorgon ska jag lyssna när min favoritartist sarah kelly spelar, en kvinna vars musik bokstavligen räddat mitt liv. ingen har på avstånd någonsin kunnat göra en så stor förändring i mitt liv som hon har gjort genom hennes musik.
första gången jag hörde henne spela bara satt jag helt tyst. jag köpte hennes skiva och edan skulle jag gå ut med mina vänner. vid 1-tiden tröttnade jag på att dansa med fulla människor och ville bara gå hem och lyssna på skivan (where the past meets today). lyssnade hela natten.
andra konserten grät jag mig igenom, för att hon berättade om sitt förflutna då hon bara ville dö.
tredje gången berättade hon om sitt förhållande med en man som slog henne igen och igen och igen. hon är så sjukt stark, och ofta tänker jag att om hon klarade att vända på det så klarar jag det också.
sedan ska jag träna dubbelvolter med mina kära gymnaster, och leka på tumblingen inför tävlingen på torsdag. och så ska jag, som jag sååå älskar, mörda dem med ett grymt styrkepass.
på måndag ska jag dansa dansa dansa och kanske åka och titta på när jefta repar med cullbergbaletten. och så ska jag hitta någon som kan hjälpa mig sätta upp mina fina tapeter. och jag ska inte glömma bort att bara göra saker jag vill göra.

Sarah Kelly, HOLD ON LOVE, tyvärr kass kvalité men den bästa låten EEEVVVVVEEEEERRRRR