Men utanpå (Bikt)
min dag.
onsdag 21 november 2012
nu
nu är det kamp.
jag vet inte riktigt varför. kanske för att jag berättat för min psykolog om vad jag gjorde mot migsjälv. kanske för att det ganska rakt av reflekterar vad han gjorde mot mig.
jag vet inte.
kanske för att jag berättar saker jag inte får berätta, många ord som kommer ut som skär som naglar mot en svart griffeltavla i mitt huvud. inte berätta. men jag vill ju bara vara fri.
jag vet inte var mina vänner är. jag vet inte ens vilka mina vänner är. just nu är de ingenstans nära. de är långt borta i sitt, så jag stänger in mig i mitt.
gubbjävel.
hjärnhelvete.
minnesstunder.
just nu är det kamp. kamp om viljan att leva, som är min.och viljan att skada, som är hans.
jag stänger mina ögon, håller för mina öron, skriker tills ljuden lagt sig, tills bruset är över och lugnet kommer tillbaka.
jag vet inte riktigt varför. kanske för att jag berättat för min psykolog om vad jag gjorde mot migsjälv. kanske för att det ganska rakt av reflekterar vad han gjorde mot mig.
jag vet inte.
kanske för att jag berättar saker jag inte får berätta, många ord som kommer ut som skär som naglar mot en svart griffeltavla i mitt huvud. inte berätta. men jag vill ju bara vara fri.
jag vet inte var mina vänner är. jag vet inte ens vilka mina vänner är. just nu är de ingenstans nära. de är långt borta i sitt, så jag stänger in mig i mitt.
gubbjävel.
hjärnhelvete.
minnesstunder.
just nu är det kamp. kamp om viljan att leva, som är min.och viljan att skada, som är hans.
jag stänger mina ögon, håller för mina öron, skriker tills ljuden lagt sig, tills bruset är över och lugnet kommer tillbaka.
lördag 18 augusti 2012
Godnatt
Så kom de dagen efter mitt positiva inlägg. Mardrömmarna om våldet.
Jag är stolt över mig själv idag, för jag svalde inte bara skiten utan pratade med en vän. Och grät och var jävligt ledsen. Och sen blev det också bättre. Körde ångestochstressbefriande yoga. Gick till psykologen.
Jag gjorde det bra.
Tack.
Jag är stolt över mig själv idag, för jag svalde inte bara skiten utan pratade med en vän. Och grät och var jävligt ledsen. Och sen blev det också bättre. Körde ångestochstressbefriande yoga. Gick till psykologen.
Jag gjorde det bra.
Tack.
torsdag 16 augusti 2012
ås
det var längesen jag skrev ett inlägg. det var deppmode då, några oerhört tuffa veckor.
det är skönt att kunna skriva att saker blir bättre. det är skönt att veta att sorgedagarna inte äger vareviga sekund utan det finns mycket som är så värt så mycket ibland.
det är tråkigt att jag slutar skriva när jag mår bättre. men jag antar att behovet klingar av och jag inte behöver uttrycka mig på samma sätt. jag bara är i stunden, och det är ljuvligt.
det har varit sommar (är?) och trots att det är en massa saker som händer känner jag att sommaren är den bästa på länge.
jag har jobbat på sommarjobbet, dansat en vecka, firat pride, dansat och druckit mig full en massa dagar.
sen en vecka tillbaka har jag sommarLOV utan några måsten och det tog mig 9 dagar, fram till igår, att komma ner i varv och acceptera att det enda jag behövde göra var att vara. det var svårt först. kände mig sjukligt rastlös och nästan panikslagen. idag har jag taggat ner, kört yoga och fixat med tomatplantorna, legat i solen och ätit lunch. jag känner mig lugn.
jag ska försöka skriva även i stunderna av frid. så att ni som läser vet att det också blir bättre. för det blir det. lite bättre för varje gång man dalar och sedan inser att man är stark nog att ta sig upp igen.
det är skönt att kunna skriva att saker blir bättre. det är skönt att veta att sorgedagarna inte äger vareviga sekund utan det finns mycket som är så värt så mycket ibland.
det är tråkigt att jag slutar skriva när jag mår bättre. men jag antar att behovet klingar av och jag inte behöver uttrycka mig på samma sätt. jag bara är i stunden, och det är ljuvligt.
det har varit sommar (är?) och trots att det är en massa saker som händer känner jag att sommaren är den bästa på länge.
jag har jobbat på sommarjobbet, dansat en vecka, firat pride, dansat och druckit mig full en massa dagar.
sen en vecka tillbaka har jag sommarLOV utan några måsten och det tog mig 9 dagar, fram till igår, att komma ner i varv och acceptera att det enda jag behövde göra var att vara. det var svårt först. kände mig sjukligt rastlös och nästan panikslagen. idag har jag taggat ner, kört yoga och fixat med tomatplantorna, legat i solen och ätit lunch. jag känner mig lugn.
jag ska försöka skriva även i stunderna av frid. så att ni som läser vet att det också blir bättre. för det blir det. lite bättre för varje gång man dalar och sedan inser att man är stark nog att ta sig upp igen.
lördag 9 juni 2012
måndag 4 juni 2012
Att slå och sen säga förlåt
Jag fattade först inte varför jag blev så oerhört ledsen. Varför den där bekanta äckliga känslan kröp in i magen och höll ett järngrepp. Tårarna har rullat hela dagen.
Sedan minns jag att det var såhär det var varje dag tillsammans med dig. Att du kunde få för dig något. Bestämma dig för att någonting jag gjort var fel. Jag förstod oftast inte alls vad det var. Ibland fattade jag att jag betalade för den där trötta blicken eller irriterade kommentaren. Men oftast fattade jag inte alls.
Jag brukade våndas över allt jag kanske skulle kunna ha gjort. Jag brukade tänka att någonting var det ju fel på mig eftersom du ständigt lackade ur och sa just det. "det är något fel på dej". Idag var det någonting fel på mig igen. Jag hade ingen aning om vad det var, men något hade jag gjort. Och två år av mitt liv berättar för mig att resultatet av ett sådant misstag var någon form av bestraffning. Bestraffning med psykiska eller fysiska slag, olidliga timmar med outtröttliga argumentationer och ett konstant nedtryckande av den jag var. Tills jag tillslut tillstod att det nog var fel på mig ändå. Och bad om ursäkt för den där saken jag fortfarande inte visste att jag hade gjort.
Idag var känslan där igen och det var faktiskt länge sen jag haft så oerhört ont i kroppen och hjärtat. Längesen jag inte kunnat stoppa mina tårar på flera timmar.
Du brukade slå och släpa och trycka tills jag inte kunde andas. Sedan sa du förlåt.
Idag var det minnena som reagerade. Jag som försvann och började tvivla på om jag någonsin kunde vara tillräckligt bra för den här världen. Eller borde jag inte vara i den?
Jag stannar upp och stannar kvar. Gråten i halsen och de söndersvullna ögonen. Jag är tacksam att du inte funnits i mitt liv på snart 3 år.
Sedan minns jag att det var såhär det var varje dag tillsammans med dig. Att du kunde få för dig något. Bestämma dig för att någonting jag gjort var fel. Jag förstod oftast inte alls vad det var. Ibland fattade jag att jag betalade för den där trötta blicken eller irriterade kommentaren. Men oftast fattade jag inte alls.
Jag brukade våndas över allt jag kanske skulle kunna ha gjort. Jag brukade tänka att någonting var det ju fel på mig eftersom du ständigt lackade ur och sa just det. "det är något fel på dej". Idag var det någonting fel på mig igen. Jag hade ingen aning om vad det var, men något hade jag gjort. Och två år av mitt liv berättar för mig att resultatet av ett sådant misstag var någon form av bestraffning. Bestraffning med psykiska eller fysiska slag, olidliga timmar med outtröttliga argumentationer och ett konstant nedtryckande av den jag var. Tills jag tillslut tillstod att det nog var fel på mig ändå. Och bad om ursäkt för den där saken jag fortfarande inte visste att jag hade gjort.
Idag var känslan där igen och det var faktiskt länge sen jag haft så oerhört ont i kroppen och hjärtat. Längesen jag inte kunnat stoppa mina tårar på flera timmar.
Du brukade slå och släpa och trycka tills jag inte kunde andas. Sedan sa du förlåt.
Idag var det minnena som reagerade. Jag som försvann och började tvivla på om jag någonsin kunde vara tillräckligt bra för den här världen. Eller borde jag inte vara i den?
Jag stannar upp och stannar kvar. Gråten i halsen och de söndersvullna ögonen. Jag är tacksam att du inte funnits i mitt liv på snart 3 år.
måndag 7 maj 2012
tid för (efter)tanke?
jag räds det som inte får hända. blir så rädd att jag skapar min verklighet med den.
jag orkar inte reflektera över hur det kunde gå så snett. jag bara vet att det var på gång sedan länge och jag borde vara glad för att det inte vart värre än det blev. men jag orkar inte reflektera.
sjukhussäng- jag orkar inte reflektera.
att lämna. jag orkar inte fundera.
jag kan inte fungera.
men nu går jag igen, det är vår och jag pendlar mellan tårar och trötthet, sorg och min verklighet.
så många minuter som gick utan att jag brydde mig. så lång tid då jag accepterade att försvinna för gott.
och sedan sekunderna av tvekan och förlamningen av rädsla.
stundtals önskar jag att den inte hade kommit. stundtals är det skönt att veta att den fungerar.
det sägs att det ska vara bra att känna, det bästa att känna. men det man inte förstår är att smärtan är för stark för att leva med. att den gör så ont att man inte vill vara kvar, om den kommer att vara det.
förlåt mig mina älskade. jag vet inte alltid vad jag gör. men jag älskar er för alltid.
jag orkar inte reflektera över hur det kunde gå så snett. jag bara vet att det var på gång sedan länge och jag borde vara glad för att det inte vart värre än det blev. men jag orkar inte reflektera.
sjukhussäng- jag orkar inte reflektera.
att lämna. jag orkar inte fundera.
jag kan inte fungera.
men nu går jag igen, det är vår och jag pendlar mellan tårar och trötthet, sorg och min verklighet.
så många minuter som gick utan att jag brydde mig. så lång tid då jag accepterade att försvinna för gott.
och sedan sekunderna av tvekan och förlamningen av rädsla.
stundtals önskar jag att den inte hade kommit. stundtals är det skönt att veta att den fungerar.
det sägs att det ska vara bra att känna, det bästa att känna. men det man inte förstår är att smärtan är för stark för att leva med. att den gör så ont att man inte vill vara kvar, om den kommer att vara det.
förlåt mig mina älskade. jag vet inte alltid vad jag gör. men jag älskar er för alltid.
onsdag 2 maj 2012
måndag 30 april 2012
Panik
idag är inte en bra dag. idag är en dag då jag jobbar sjukligt hårt för att inte falla tillbaka i mina gamla vanor. för att inte supa mig full, inte ha sönder mig, inte göra.
jag vet inte var sorgen kom ifrån. heller inte varför ångesten är så stark.
jag vet inte hur jag ska göra. jag borde ringa någon men jag vet ingen som jag vill ringa. jag vet ingenting.
jag är rädd. timmarna går och känslan växer.
jag vet inte var sorgen kom ifrån. heller inte varför ångesten är så stark.
jag vet inte hur jag ska göra. jag borde ringa någon men jag vet ingen som jag vill ringa. jag vet ingenting.
jag är rädd. timmarna går och känslan växer.
måndag 16 april 2012
dagar månader veckor år
dagar går och tid försvinner. har inte så många ord till skillnad från tankar som jag har miljoner.
om tankarna sattes i ord skulle de kretsa kring dessa.
stress. ack så härligt och överjävligt. jag kan inte fixa alla era problem för jag kan inte ens fixa mina egna. jag har inget att vara stressad över med jag är stressad över allt. typ.
förtjusning. jag vet inte hur jag ska förhålla mig till detta faktum. att låta vara eller vilja styra. jag kan inte acceptera att tappa kontrollen över mina känslor. men det är just detta som sker.
dilemma. jag vill inte hamna där jag varit förut. framförallt inte i nya relationer. därför måste jag göra annorlunda, för att få nya resultat. detta är för mig oerhört jobbigt och ganska smärtsamt.
acceptens. jag vill lära mig att leva med mitt förflutna. och sluta fly det. det är sjukt läskigt.
om tankarna sattes i ord skulle de kretsa kring dessa.
stress. ack så härligt och överjävligt. jag kan inte fixa alla era problem för jag kan inte ens fixa mina egna. jag har inget att vara stressad över med jag är stressad över allt. typ.
förtjusning. jag vet inte hur jag ska förhålla mig till detta faktum. att låta vara eller vilja styra. jag kan inte acceptera att tappa kontrollen över mina känslor. men det är just detta som sker.
dilemma. jag vill inte hamna där jag varit förut. framförallt inte i nya relationer. därför måste jag göra annorlunda, för att få nya resultat. detta är för mig oerhört jobbigt och ganska smärtsamt.
acceptens. jag vill lära mig att leva med mitt förflutna. och sluta fly det. det är sjukt läskigt.
torsdag 5 april 2012
BLÄ
kvällsångest, morgonångest =mardrömsnätter.
sisådär kanske varannan månad sätter de ju in, mardrömmarna och flaschbacks. då är det svårt att vara den jag är. den jag varit den senaste tiden. inget behov av att skriva, inget behov av att gråta. bara vara typ. så som jag önskar att det alltid var.
nu kom de på dagen och på natten och nu är det svårt att lita på tillvaron. på att den man tycker om kanske tycker om en tillbaka. på att det spelar någon roll om man finns eller inte. på att man inte är helt puckad och alla tittar snett på en bakom ryggen. hela min trygghet och självtillit fallerar på grund av de här besöken från back then.
SOMETHING ALWAYS BRINGS ME BACK TO YOU. IT NEVER TAKES TO LONG.
sisådär kanske varannan månad sätter de ju in, mardrömmarna och flaschbacks. då är det svårt att vara den jag är. den jag varit den senaste tiden. inget behov av att skriva, inget behov av att gråta. bara vara typ. så som jag önskar att det alltid var.
nu kom de på dagen och på natten och nu är det svårt att lita på tillvaron. på att den man tycker om kanske tycker om en tillbaka. på att det spelar någon roll om man finns eller inte. på att man inte är helt puckad och alla tittar snett på en bakom ryggen. hela min trygghet och självtillit fallerar på grund av de här besöken från back then.
SOMETHING ALWAYS BRINGS ME BACK TO YOU. IT NEVER TAKES TO LONG.
tisdag 27 mars 2012
även om det inte skulle vara...
...så är det fint medan det är här.
fint att du ger mig en puss när jag kommer till dig.
att du berättar för den okända om vilka vi är.
att du sätter på radion så att jag kan sova och att du aldrig vrider på dig i sängen utan alltid ligger kvar på höger axel.
även om det inte är mer, så är det nu, och just nu känns det oerhört fint.
fint att du ger mig en puss när jag kommer till dig.
att du berättar för den okända om vilka vi är.
att du sätter på radion så att jag kan sova och att du aldrig vrider på dig i sängen utan alltid ligger kvar på höger axel.
även om det inte är mer, så är det nu, och just nu känns det oerhört fint.
fredag 9 mars 2012
Men utanpå -panikångest
Men utanpå (Bikt)
http://soundcloud.com/saft-stockholm/men-utanp-bikt
jag har utvecklat ett nytt symtom. det kallas panikångest.
eller ja, förmodligen har jag haft det länge, men inte på samma sätt som nu. det är inte en smygande tryckande känsla som långsamt invaderar. det är ett slag i magen. ett illamående och en plötslig kramp i luftstrupen som gör att man inte får luft. och hur mycket man än drar i huden för att befria luftvägarna kommer ingen luft ner. hur lugnt man än andas kommer paniken inte att lägga sig. hur snällt man än talar med mig kommer det inte att vara över förrän tårarna rinner över och jag slutar kämpa emot. jag måste ge in för smärtan.
och det kommer inte att komma när det funkar för mig, som den vanliga ångesten som kan komma när man tänker och känner eller oroar sig. den här roar sig med att komma när det funkar som sämst. som på väg till en intervju. eller på tunnelbanan på väg hem från skolan. eller på en tävling med gymnastiken. eller som idag, på väg till psykologen. där väntrummet krympte och vore det inte för yrseln skulle jag sprungit därifrån utan att tveka. men benen bar mig ingenstans.
när man kämpat för att hämta andan ett tag blir allt man ser otydligt. det blir dubbelt, trippelt och sedan grått. och huvudet slutar att fungera, det är som att alla knappar slås av. kvar är bara ett skal. kroppen finns kvar. larmet har gjort så att allt övrigt som är jag har lämnat tillvaron. och sedan blir ögonen sömniga. hela min varelse vill lämna min kropp. förutom jag. jag vill vara kvar och inte alls befinna mig i denna panik. jag vill vara trygg.
jag lever närmre mitt förflutna än någonsin innan. så säger hon, och hon är så smart att jag vågar lita på hennes ord.
jag lever med minnen av dig som gjorde illa. jag lever med känslan av att det händer varje dag. jag letar mig genom mitt förflutna och försöker hitta hem till mitt nu.
när det slår i magen och luften tar slut är det som att jag förlorar makten och du vinner den åter igen. och åter igen kan jag inget annat göra än välja att stå ut med smärtan.
http://soundcloud.com/saft-stockholm/men-utanp-bikt
jag har utvecklat ett nytt symtom. det kallas panikångest.
eller ja, förmodligen har jag haft det länge, men inte på samma sätt som nu. det är inte en smygande tryckande känsla som långsamt invaderar. det är ett slag i magen. ett illamående och en plötslig kramp i luftstrupen som gör att man inte får luft. och hur mycket man än drar i huden för att befria luftvägarna kommer ingen luft ner. hur lugnt man än andas kommer paniken inte att lägga sig. hur snällt man än talar med mig kommer det inte att vara över förrän tårarna rinner över och jag slutar kämpa emot. jag måste ge in för smärtan.
och det kommer inte att komma när det funkar för mig, som den vanliga ångesten som kan komma när man tänker och känner eller oroar sig. den här roar sig med att komma när det funkar som sämst. som på väg till en intervju. eller på tunnelbanan på väg hem från skolan. eller på en tävling med gymnastiken. eller som idag, på väg till psykologen. där väntrummet krympte och vore det inte för yrseln skulle jag sprungit därifrån utan att tveka. men benen bar mig ingenstans.
när man kämpat för att hämta andan ett tag blir allt man ser otydligt. det blir dubbelt, trippelt och sedan grått. och huvudet slutar att fungera, det är som att alla knappar slås av. kvar är bara ett skal. kroppen finns kvar. larmet har gjort så att allt övrigt som är jag har lämnat tillvaron. och sedan blir ögonen sömniga. hela min varelse vill lämna min kropp. förutom jag. jag vill vara kvar och inte alls befinna mig i denna panik. jag vill vara trygg.
jag lever närmre mitt förflutna än någonsin innan. så säger hon, och hon är så smart att jag vågar lita på hennes ord.
jag lever med minnen av dig som gjorde illa. jag lever med känslan av att det händer varje dag. jag letar mig genom mitt förflutna och försöker hitta hem till mitt nu.
när det slår i magen och luften tar slut är det som att jag förlorar makten och du vinner den åter igen. och åter igen kan jag inget annat göra än välja att stå ut med smärtan.
tisdag 28 februari 2012
lyckorus
Man tänker att jag borde bli stressad men jag känner mig så oerhört lättad. Som att jag kan andas igen.
När skolan berättar att vi kommer att få chansen att plugga in de resterande 2,5 åren på 1,5 år känns det som att det svarta mörkret som legat och pressat bara skingras. Okej att jag kommer att dö av plugg. Men jag kommer inte att dö i 2,5 år iallafall.
Plötsligt är läget och framtiden mycket förändrad, mycket spännande och mycket motiverande.
Sportlov därtill och gymnastikträningar som har uppehåll. Jag minns plötsligt hur det känns att ha ett eget liv och spendera dagarna med egna grejer, som träning och bokläsning och att gå och lägga sig när man är trött. Det får mig att fundera över mina prioriteringar och jag tror att det blir fler förändringar i framtiden. Jag måste hitta ett sätt som fungerar för mig.
Kanske är det också solen och asfalten (den man inte kan se när det ligger snö). Att det är ljust när man åker till gymmet klockan 18 och att man kan träna roliga muskler som man lär sig saker om på dagarna. Jag vet inte vad som hände, men det har känts så jäkla schysst de senaste dagarna. Jag andas in och njuter av det medan det varar. Tack för det.
När skolan berättar att vi kommer att få chansen att plugga in de resterande 2,5 åren på 1,5 år känns det som att det svarta mörkret som legat och pressat bara skingras. Okej att jag kommer att dö av plugg. Men jag kommer inte att dö i 2,5 år iallafall.
Plötsligt är läget och framtiden mycket förändrad, mycket spännande och mycket motiverande.
Sportlov därtill och gymnastikträningar som har uppehåll. Jag minns plötsligt hur det känns att ha ett eget liv och spendera dagarna med egna grejer, som träning och bokläsning och att gå och lägga sig när man är trött. Det får mig att fundera över mina prioriteringar och jag tror att det blir fler förändringar i framtiden. Jag måste hitta ett sätt som fungerar för mig.
Kanske är det också solen och asfalten (den man inte kan se när det ligger snö). Att det är ljust när man åker till gymmet klockan 18 och att man kan träna roliga muskler som man lär sig saker om på dagarna. Jag vet inte vad som hände, men det har känts så jäkla schysst de senaste dagarna. Jag andas in och njuter av det medan det varar. Tack för det.
måndag 20 februari 2012
Gör si, gör så. Orden i mitt huvud.
Alla borden upp my ass, upp i strupen och kväver mig inifrån. Det finns en sjukdom där man spyr upp sin egen avföring. Typ så känns det. Om man får gissa.
Du borde tugga fluortablett, skölja fluorskölj, använda tandtråd borsta tänderna. Sluta äta godis, du vet sötsaker, du vet, kanske.
Du borde träna ryggen, bålen, rhomberna du vet så du blir stark du vet. Din rygg du vet den är inte okej.
Du borde sluta spänna dig du vet, sluta gnissla tänder, ta ett djupt andetag och relaxa.
Du borde äta grönsaker, sluta få bihåleinflamation, slänga bort dina katter, prioritera lite bättre och sluta vara så stressad.
Du borde plugga mer och bli en bättre tränare och ta saker på större allvar.
Du borde träna mer och gå ner kanske 10 kilo för nu börjar det bli lite väl, Tabitha.
Du borde gå till tandläkaren. Du borde sluta stressa. Du borde prioritera rätt. Mer. Du borde sluta ha så mycket åsikter. Du borde bli mer medgörlig. Sluta vara så förbannat obstinat.
Du borde gå till läkaren. Du måste gå till psykologen. Du borde börja gå vidare nu, med ditt liv. Du borde kunna klara av det här nu.
Du måste ha en fin och städad lägenhet. Du måste vara en bättre vän åt sina vänner och du måste prioritera dem. Du måste samla pengar för annars har du inte råd med skolan och du måste plugga mer annars kastar du pengar åt svinen.
Du måste vara mer sympatisk, mer human, bidra mer till världen, dansa mer. Du måste göra det du är ämnad för. Skriva den där boken klart snart och använda ditt uttryck.
Du borde laga bättre mat. Glöm inte handla ekologiskt. Titta på mer utbildande program. Kanske hitta någon att skapa ett kärleksliv med. Träna bort sina celluliter och din stora mage.Fixa dina tänder och försök vara lite mer kool. Ha mer personlig stil och sluta gå i mjukisar. Och föralldel se till att dina växter börjar må lite bättre.
Du borde tugga fluortablett, skölja fluorskölj, använda tandtråd borsta tänderna. Sluta äta godis, du vet sötsaker, du vet, kanske.
Du borde träna ryggen, bålen, rhomberna du vet så du blir stark du vet. Din rygg du vet den är inte okej.
Du borde sluta spänna dig du vet, sluta gnissla tänder, ta ett djupt andetag och relaxa.
Du borde äta grönsaker, sluta få bihåleinflamation, slänga bort dina katter, prioritera lite bättre och sluta vara så stressad.
Du borde plugga mer och bli en bättre tränare och ta saker på större allvar.
Du borde träna mer och gå ner kanske 10 kilo för nu börjar det bli lite väl, Tabitha.
Du borde gå till tandläkaren. Du borde sluta stressa. Du borde prioritera rätt. Mer. Du borde sluta ha så mycket åsikter. Du borde bli mer medgörlig. Sluta vara så förbannat obstinat.
Du borde gå till läkaren. Du måste gå till psykologen. Du borde börja gå vidare nu, med ditt liv. Du borde kunna klara av det här nu.
Du måste ha en fin och städad lägenhet. Du måste vara en bättre vän åt sina vänner och du måste prioritera dem. Du måste samla pengar för annars har du inte råd med skolan och du måste plugga mer annars kastar du pengar åt svinen.
Du måste vara mer sympatisk, mer human, bidra mer till världen, dansa mer. Du måste göra det du är ämnad för. Skriva den där boken klart snart och använda ditt uttryck.
Du borde laga bättre mat. Glöm inte handla ekologiskt. Titta på mer utbildande program. Kanske hitta någon att skapa ett kärleksliv med. Träna bort sina celluliter och din stora mage.Fixa dina tänder och försök vara lite mer kool. Ha mer personlig stil och sluta gå i mjukisar. Och föralldel se till att dina växter börjar må lite bättre.
kraftåterbäring
Jag gav mig själv ledigt idag. Jag sov tills det kaosade sig klockan 4 inatt, sen var det några tunga timmar. Jag gav mig själv ledigt för jag trodde att annars skulle sammanbrottet bli ett faktum. Jag var så jävla trött.
Jag försöker att inte ha dåligt samvete.
Jag försöker lista ut om man kan tatuera över ärrvävnad. Jag googlar tattoo over scar och får inte riktigt fram de visuella bilder jag söker. för fan vad äckligt det finns uppe. jag ville inte veta.
Jag gråter mindre och tänker mindre. Jag gör mer och reagerar mindre. Jag hoppas att det är goda tecken.
Jag försöker att inte ha dåligt samvete.
Jag försöker lista ut om man kan tatuera över ärrvävnad. Jag googlar tattoo over scar och får inte riktigt fram de visuella bilder jag söker. för fan vad äckligt det finns uppe. jag ville inte veta.
Jag gråter mindre och tänker mindre. Jag gör mer och reagerar mindre. Jag hoppas att det är goda tecken.
onsdag 8 februari 2012
lördag 4 februari 2012
Berlin
Berlin var fint. Det var kallt men soligt, och sjukt bra shades-väder. Känner mig alltid mer tillfreds bakom mina solglasögon.Vi promenerade. Och besökte varenda grymma vintagebutik L hade kollat upp via diverse bloggar och vänner. Vilket var många. Vi åkte turistbuss, tittade på dansföreställning, promenerade lite mer. Badade en sen kväll på ett ställe där man låg och flöt i saltvatten i ett kupolrum, musiken ljöd under vattnet. Kändes lite som det kanske kan kännas att ligga i en livmoder. Om jag får gissa.
Jag var magsjuk i ett dygn, precis när vi kom. Jag blev frisk. Vi hängde med älskade bror och shoppade. Jag gjorde av med samtliga mina pengar. Nu är jag pank men har tre par sjukt snygga nya skor.
Vi såg Berlinmuren och stora hus. Stora hus verkar för övrigt vara stadens tema. Tillsammans med klotter.
L är en fin människa. En av de finaste jag träffat de senaste åren. Jag känner mig tacksam för att jag fick träffa henne. Det är fint med goda hjärtan och koola personligheter.
 |
| Berlinmur |
Igår skulle jag till psykologen. Jag bangade. Jag har ångest. Och jag har huvudvärk. Tillsammans blir det invalidostate. Jag måste kolla upp mina bihålor igen.Jag behöver lära mig att leva med livet. Hur ska jag göra det? Jag skulle verkligen behöva lära mig.
lördag 28 januari 2012
Tala klara tala
Den senaste veckan har varit fullständigt kaos. Jag försöker virrigt hålla ihop. Saker man ska göra med skola, träningar, jobb, möten och kanske hinna med sitt eget liv därimellan. Det är kaos inombords. Så mycket att jag börjar gråta flera gånger om dagen. Av ingen anlednig alls tänker jag. Men jag vet ju att det finns anledningar. Jag har bara inte tid med dem just nu.
Är glad att jag åker till Berlin om två dagar. Att saker ska handla om annat flera dagar i sträck.
Jag har så svårt för att förlora kontroll. Jag är så rädd för att hamna under isen. Så rädd att allt trycks tillbaka i en liten kartong som visade sig vara en tryckkokare som snart kommer att sprängas.
Det gör så ont. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Det känns som det brinner.
Var brinner det?
I halsen bröstkorgen magen.
Någonting måste ha fått det att börja brinna?
Jag vet inte.
Kan du känna igen känslan och koppla den till något?
Nej.
Men jo det kan jag. Jag kan bara inte säga orden.
Är glad att jag åker till Berlin om två dagar. Att saker ska handla om annat flera dagar i sträck.
Jag har så svårt för att förlora kontroll. Jag är så rädd för att hamna under isen. Så rädd att allt trycks tillbaka i en liten kartong som visade sig vara en tryckkokare som snart kommer att sprängas.
Det gör så ont. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Det känns som det brinner.
Var brinner det?
I halsen bröstkorgen magen.
Någonting måste ha fått det att börja brinna?
Jag vet inte.
Kan du känna igen känslan och koppla den till något?
Nej.
Men jo det kan jag. Jag kan bara inte säga orden.
söndag 22 januari 2012
För att
Det är ett jävla liv härinne men inget kommer ut. Sitter istället blickstilla. Paranoid. Skrämd. Trött. Rädd för att någon ska fråga mer än jag vill. Mer än jag kan hålls tillbaka mot. Då bryter helvetet lös. Det slumrar i mig. Som lava.
fredag 20 januari 2012
*+•+*•+*+•+**+*•++•*
Sorg sorg och massor av sorg. Försöker tänka annorlunda, tänka positivt eller om möjligt inte tänka alls. Förstoppning i halsen, ingen luft kommer in eller ut.
Jag har inga ord, och utan ord finns ingen som kan fatta. Och utan någon som fattar så är man ensam.
Det händer så mycket bra saker i mitt liv nu. Jag måste bara lära mig att leva med sorg.
Jag har inga ord, och utan ord finns ingen som kan fatta. Och utan någon som fattar så är man ensam.
Det händer så mycket bra saker i mitt liv nu. Jag måste bara lära mig att leva med sorg.
torsdag 12 januari 2012
Theror-apy
Det är fantastiskt att en av världens smartaste kvinnor råkade bli just min nya psykolog. På riktigt, jag fattar inte hur hon kan knyta ihop saker och förklara det som jag under många år inte kunnat fatta. Om hur mina två verkligheter är förståeliga. Om varför jag inte kan fatta beslut. Hur kan jag lita på migsjälv om jag inte ens förstår migsjälv. Min andra verklighet. Den jag hamnar i med flashbacks, ångestattacker och drömmar. Den som plötsligt är där och får mig att tro att jag är någon helt annan stans. Nu på sistone, ögonblickligen tillbaka i ett helt annat rum, i en verklighet jag inte minns mer än genom dessa fragment.
Jag är rädd och kommer att skydda migsjälv. Och för att komma ur detta måste jag göra tvärtom. Släppa garden. Herregud. Det är allt. Herregud.
Jag är rädd och kommer att skydda migsjälv. Och för att komma ur detta måste jag göra tvärtom. Släppa garden. Herregud. Det är allt. Herregud.
måndag 2 januari 2012
Kan kristna föra politik utan att sparka på dem som redan ligger ner?
På gymmet nu för tiden kan man ju koppla in sina små högtalare till maskinen man befinner sig på och då höra vad som sägs på tv apparaterna ovanför konditionsmockapärerna. Detta var för övrigt en sak jag upptäckte idag!?
Detta gladde mig denna dag då det är svårt med motivationen efter 30 minuters flås, men nu var det inte alls lika jobbigt när man fick se på nyheterna samtidigt.
SÅKLART kommer detta inslag upp och jag kan inte ens säga att jag är förvånad. Men jag kan kan säga att jag är jävligt förbannad.
http://svtplay.se/v/2665287/rapport/de_kristna_avgor_kandidatvalet_i_usa
Jag har stor respekt för människors rätt att uttrycka sig. Jag tror på demokrati och det är ingen nyhet att den kristna rörelsen i USA växer sig allt större och starkare, vilket därmed också kommer att ge dem större möjligheter att utforma sin politik och sitt samhälle enligt sina personliga värderingar. Fine. Men varför är det så att när kristna politiker får chans att uttrycka sig, kommer alltid frågan om homosexualitet upp? Varför är det lika självklart som att diskutera ekonomi och krig? Och i många fall nästan mer angeläget? Vad är det som gör att denna grupp som utgör 10% av jordens befolkning är en grupp människor man har rätt att debattera, tänka och uttrycka sig kring hur som helst? Och varför är det ens så intressant?
"Gays can serve oppenly in the military, but our kids can´t oppenly celebrate christmas or pray in school" AAAAAAHHHHH WHAT?!? What the fuck?
Jag stannar upp på min FATBURNINGMACHINE. Sa han verkligen det där? Alltså på riktigt?
Undersöker man de republikanska (konservativa) kandidaterna vidare kan man tex se Michele Bachmann i spetsen, hon lägger ner väldigt mycket kraft på att få igenom en lag som skulle göra att det inte längre var tillåtet att lyfta frågan om samkönat äktenskap. Alltså inte ens en diskussion. Oerhört civiliserat.
Skulle man någonsin få referera till någon annan minoritet i samhället på det här sättet? På riktigt? Vad är det som gör att två eller tre bibelord har skapat sådan blodtörst mot vanliga hederliga medmänniskor som upplever att de inte är som precis alla andra? När flyttades fokus från kärlek och respekt till smutskastning och förtryck. För det är vad det är. Förtryck. Och året var 2012.
Jag blir så trött. Jag är så förbannat jävla trött. Jag vet att det är en diskussion man aldrig kommer att vinna, men någonstans önskar jag att kristna själva kunde se var gränsen för deras personliga värderingar och deras rätt att uttrycka sig hur som helst utåt går. Jag vet sååååå många människor som mår så oerhört dåligt av detta. Som för alltid kommer att känna att de på något vis är fel. Jag vet så många människor som har tagit sina liv på grund av detta. Jag har själv vridit och vänt på mig själv och mitt liv för att vara rätt. Jag har själv velat dö för vad de säger är fel. Men numera är jag bara förbannad.
Jag är uppvuxen med kristna värderingar och uppskattar många av dem väldigt mycket. Framförallt har jag genom livet burit med mig två av dem jag upplever ligger närmast religionens/livets/människans sanning. Omhändertagande av och respekt för alla. Oavsett.
Jag vill spy när jag hör hur dessa gudsmän pratar om människorna de delar planet med. Oavsett vad de har för åsikt, det spelar ingen roll. Jag önskar de fick stå på andra sidan en dag eller två, och känna hur det är att bli spottad i ansiktet. Att de får veta hur många tonåringar som hukar sig av smärta när dessa ord slår ner i dem, och hur många tårar man kan gråta över sin aldrig övergående känsla av att aldrig kunna vara rätt. Att aldrig kunna vara bara precis som man är.
Idag är en mörk dag. Och vinner de valet i december innebär det en svart framtid för många människor.
Detta gladde mig denna dag då det är svårt med motivationen efter 30 minuters flås, men nu var det inte alls lika jobbigt när man fick se på nyheterna samtidigt.
SÅKLART kommer detta inslag upp och jag kan inte ens säga att jag är förvånad. Men jag kan kan säga att jag är jävligt förbannad.
http://svtplay.se/v/2665287/rapport/de_kristna_avgor_kandidatvalet_i_usa
Jag har stor respekt för människors rätt att uttrycka sig. Jag tror på demokrati och det är ingen nyhet att den kristna rörelsen i USA växer sig allt större och starkare, vilket därmed också kommer att ge dem större möjligheter att utforma sin politik och sitt samhälle enligt sina personliga värderingar. Fine. Men varför är det så att när kristna politiker får chans att uttrycka sig, kommer alltid frågan om homosexualitet upp? Varför är det lika självklart som att diskutera ekonomi och krig? Och i många fall nästan mer angeläget? Vad är det som gör att denna grupp som utgör 10% av jordens befolkning är en grupp människor man har rätt att debattera, tänka och uttrycka sig kring hur som helst? Och varför är det ens så intressant?
"Gays can serve oppenly in the military, but our kids can´t oppenly celebrate christmas or pray in school" AAAAAAHHHHH WHAT?!? What the fuck?
Jag stannar upp på min FATBURNINGMACHINE. Sa han verkligen det där? Alltså på riktigt?
Undersöker man de republikanska (konservativa) kandidaterna vidare kan man tex se Michele Bachmann i spetsen, hon lägger ner väldigt mycket kraft på att få igenom en lag som skulle göra att det inte längre var tillåtet att lyfta frågan om samkönat äktenskap. Alltså inte ens en diskussion. Oerhört civiliserat.
Skulle man någonsin få referera till någon annan minoritet i samhället på det här sättet? På riktigt? Vad är det som gör att två eller tre bibelord har skapat sådan blodtörst mot vanliga hederliga medmänniskor som upplever att de inte är som precis alla andra? När flyttades fokus från kärlek och respekt till smutskastning och förtryck. För det är vad det är. Förtryck. Och året var 2012.
Jag blir så trött. Jag är så förbannat jävla trött. Jag vet att det är en diskussion man aldrig kommer att vinna, men någonstans önskar jag att kristna själva kunde se var gränsen för deras personliga värderingar och deras rätt att uttrycka sig hur som helst utåt går. Jag vet sååååå många människor som mår så oerhört dåligt av detta. Som för alltid kommer att känna att de på något vis är fel. Jag vet så många människor som har tagit sina liv på grund av detta. Jag har själv vridit och vänt på mig själv och mitt liv för att vara rätt. Jag har själv velat dö för vad de säger är fel. Men numera är jag bara förbannad.
Jag är uppvuxen med kristna värderingar och uppskattar många av dem väldigt mycket. Framförallt har jag genom livet burit med mig två av dem jag upplever ligger närmast religionens/livets/människans sanning. Omhändertagande av och respekt för alla. Oavsett.
Jag vill spy när jag hör hur dessa gudsmän pratar om människorna de delar planet med. Oavsett vad de har för åsikt, det spelar ingen roll. Jag önskar de fick stå på andra sidan en dag eller två, och känna hur det är att bli spottad i ansiktet. Att de får veta hur många tonåringar som hukar sig av smärta när dessa ord slår ner i dem, och hur många tårar man kan gråta över sin aldrig övergående känsla av att aldrig kunna vara rätt. Att aldrig kunna vara bara precis som man är.
Idag är en mörk dag. Och vinner de valet i december innebär det en svart framtid för många människor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)