Panik

idag är inte en bra dag. idag är en dag då jag jobbar sjukligt hårt för att inte falla tillbaka i mina gamla vanor. för att inte supa mig full, inte ha sönder mig, inte göra.
jag vet inte var sorgen kom ifrån. heller inte varför ångesten är så stark.
jag vet inte hur jag ska göra. jag borde ringa någon men jag vet ingen som jag vill ringa. jag vet ingenting.
jag är rädd. timmarna går och känslan växer.

dagar månader veckor år

dagar går och tid försvinner. har inte så många ord till skillnad från tankar som jag har miljoner.
om tankarna sattes i ord skulle de kretsa kring dessa.
stress. ack så härligt och överjävligt. jag kan inte fixa alla era problem för jag kan inte ens fixa mina egna. jag har inget att vara stressad över med jag är stressad över allt. typ.
förtjusning. jag vet inte hur jag ska förhålla mig till detta faktum. att låta vara eller vilja styra. jag kan inte acceptera att tappa kontrollen över mina känslor. men det är just detta som sker.
dilemma.  jag vill inte hamna där jag varit förut. framförallt inte i nya relationer. därför måste jag göra annorlunda, för att få nya resultat. detta är för mig oerhört jobbigt och ganska smärtsamt.
acceptens. jag vill lära mig att leva med mitt förflutna. och sluta fly det. det är sjukt läskigt.

BLÄ

kvällsångest, morgonångest =mardrömsnätter.
sisådär kanske varannan månad sätter de ju in, mardrömmarna och flaschbacks. då är det svårt att vara den jag är. den jag varit den senaste tiden. inget behov av att skriva, inget behov av att gråta. bara vara typ. så som jag önskar att det alltid var.
nu kom de på dagen och på natten och nu är det svårt att lita på tillvaron. på att den man tycker om kanske tycker om en tillbaka. på att det spelar någon roll om man finns eller inte. på att man inte är helt puckad och alla tittar snett på en bakom ryggen. hela min trygghet och självtillit fallerar på grund av de här besöken från back then.
SOMETHING ALWAYS BRINGS ME BACK TO YOU. IT NEVER TAKES TO LONG.