lyckorus

Man tänker att jag borde bli stressad men jag känner mig så oerhört lättad. Som att jag kan andas igen.
När skolan berättar att vi kommer att få chansen att plugga in de resterande 2,5 åren på 1,5 år känns det som att det svarta mörkret som legat och pressat bara skingras. Okej att jag kommer att dö av plugg. Men jag kommer inte att dö i 2,5 år iallafall.
Plötsligt är läget och framtiden mycket förändrad, mycket spännande och mycket motiverande.
Sportlov därtill och gymnastikträningar som har uppehåll. Jag minns plötsligt hur det känns att ha ett eget liv och spendera dagarna med egna grejer, som träning och bokläsning och att gå och lägga sig när man är trött. Det får mig att fundera över mina prioriteringar och jag tror att det blir fler förändringar i framtiden. Jag måste hitta ett sätt som fungerar för mig.
Kanske är det också solen och asfalten (den man inte kan se när det ligger snö). Att det är ljust när man åker till gymmet klockan 18 och att man kan träna roliga muskler som man lär sig saker om på dagarna. Jag vet inte vad som hände, men det har känts så jäkla schysst de senaste dagarna. Jag andas in och njuter av det medan det varar. Tack för det.