En anteckning om svunna tider
on Friday, December 31, 2010 at 1:14am
Jag har hållit förra årets löften, underbart. För detta år vill jag tacka: Mamma och pappa och mina 3 bröder,Den snygga djn på Mommas,tre uberfina hermestränare som vallfärdade till oss, och såklart mina gamla kollegor i SOL som ihärdigt stretar vidare med mig, Mimmi och Anna för dans och flört, Johanna och Katja för nya (glada) julupplevelser, Sandra och Inez för god underhållning till vardags, Per Palmgren för att jag blivit lite smartare, Sofie för alla kramar, Ivan för kärleken, mig själv för mitt nyfunna mod och Gud för livet. Slut.
Och detta år?
Detta år har varit ovanligt tufft och ovanligt... hmmm... jag vet inte. Ovanligt år.
Jag har känt fantastiskt mycket saker. Och jag har känt det mesta av dem ensam. Jag har genomlevt och överlevt (!!) en ordentlig depression och utvecklat en alldeles speciell gåva kallad panikångest. På ett sätt som jag aldrig haft den förut. Det är ett helvete.
Jag har fattat jobbiga beslut för min framtid snarare än min nutid, däribland och kanske högst av allt gällande gymnastiken. men som jag trodde har detta också visat sig vara väldigt bra för mig. Och jag njuter mer av den tid jag är i hallen numera.
Jag har återfallit i gamla beteenden och även, vilket aldrig hänt förut, vid ett tillfälle ångrat dessa. Vilket jag ser som ett framsteg.
Jag har misslyckats med skolan och tvingats jobba ikapp och sedan har jag också lyckats med detta. Jag har bestämt mig för att aldrig nöja mig med mindre än jag verkligen vill ha vilket (HAHAHAHA) typ har resulterat i 3/4-delars liggfritt år. Vilket inte är okej, men anledningen är okej.
Jag har träffat min framtida fru (fast hon vet inte om det än) och jag ger det några år till innan jag slår till på riktigt. Jag har blivit tryggare och vuxnare och mer kär i min aldrig slocknande barnsliga sida. Jag har börjat prata med någon ny som jag aldrig trodde att jag skulle göra, och jag känner stort förtroende för denna kvinna.
Jag har svårt för att klaga på min tillvaro då jag för alltid kommer att minnas hur det var förr, och vet att det aldrig kan bli lika illa igen. Jag kämpar för att göra upp med mitt förflutna. För detta år vill jag främst tacka migsjälv.
Saker jag lovade mig själv sist:
*jag ska bli klokare
*jag ska bli en bättre tränare och se varje individ
*jag ska prioritera rätt saker
-har jag lyckats bra med tycker jag. även om jag kanske inte blivit jättemycket klokare.
I nästa år ska jag andas. och trassla ut mig själv. Jag ska börja på mitt nya jobb, och jag ska köpa en bil. Jag ska lära mig nya saker, och jag hoppas att livet ska kännas lättare. Jag ska resa till Berlin och dansa och studera. Jag ska ha mina första patienter och jag ska..
jag är rädd. jag vill inte ha ett nytt år, jag längtar bort härifrån.
Och detta år?
Detta år har varit ovanligt tufft och ovanligt... hmmm... jag vet inte. Ovanligt år.
Jag har känt fantastiskt mycket saker. Och jag har känt det mesta av dem ensam. Jag har genomlevt och överlevt (!!) en ordentlig depression och utvecklat en alldeles speciell gåva kallad panikångest. På ett sätt som jag aldrig haft den förut. Det är ett helvete.
Jag har fattat jobbiga beslut för min framtid snarare än min nutid, däribland och kanske högst av allt gällande gymnastiken. men som jag trodde har detta också visat sig vara väldigt bra för mig. Och jag njuter mer av den tid jag är i hallen numera.
Jag har återfallit i gamla beteenden och även, vilket aldrig hänt förut, vid ett tillfälle ångrat dessa. Vilket jag ser som ett framsteg.
Jag har misslyckats med skolan och tvingats jobba ikapp och sedan har jag också lyckats med detta. Jag har bestämt mig för att aldrig nöja mig med mindre än jag verkligen vill ha vilket (HAHAHAHA) typ har resulterat i 3/4-delars liggfritt år. Vilket inte är okej, men anledningen är okej.
Jag har träffat min framtida fru (fast hon vet inte om det än) och jag ger det några år till innan jag slår till på riktigt. Jag har blivit tryggare och vuxnare och mer kär i min aldrig slocknande barnsliga sida. Jag har börjat prata med någon ny som jag aldrig trodde att jag skulle göra, och jag känner stort förtroende för denna kvinna.
Jag har svårt för att klaga på min tillvaro då jag för alltid kommer att minnas hur det var förr, och vet att det aldrig kan bli lika illa igen. Jag kämpar för att göra upp med mitt förflutna. För detta år vill jag främst tacka migsjälv.
Saker jag lovade mig själv sist:
*jag ska bli klokare
*jag ska bli en bättre tränare och se varje individ
*jag ska prioritera rätt saker
-har jag lyckats bra med tycker jag. även om jag kanske inte blivit jättemycket klokare.
I nästa år ska jag andas. och trassla ut mig själv. Jag ska börja på mitt nya jobb, och jag ska köpa en bil. Jag ska lära mig nya saker, och jag hoppas att livet ska kännas lättare. Jag ska resa till Berlin och dansa och studera. Jag ska ha mina första patienter och jag ska..
jag är rädd. jag vill inte ha ett nytt år, jag längtar bort härifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar