att besitta mod

jag vet inte om jag skulle kalla mig modig. jag kravlar mig igenom mörker, men vågar inte säga sakerna som skulle ge mig ljuset. jag vågar inte nämna utan bryter ner, ihop, ofrivilligt rullar tårar och jag kan inte vara kvar. jag är inte kvar, utan alla knappar slås om, alla sinnen stängs av, all tankar paralyseras.

jag konstaterar att jag har överlevt. det gör mig tacksam.

jag förbannar alla som motverkar kvinnans frihet. alla som skär sönder underliv och köper tjänster. det handlar om 6000 flickebarn som varje dag blir sönderskurna. det övriga utnyttjandet av kvinnor kan nog inte skrivas i siffror.

jag blir arg när tjejerna jag ser låtsas vara mindre än de egentligen är. låter sig själva ses som dumma, efterblivna frågeteckensbrudar, jag avskyr mig själv när jag köper deras spel och bildar mig uppfattningar utifrån dem. jag är så puckad ibland.

man måste ha tålamod med mig.

jag ser inte mig själv som en överlevare. men igår, när jag såg alla kryssen jag satt på pappret med mina symtom, brakade fördämningen loss. jag är trött på att överleva. nu vill jag bara leva.

"så står det skrivet i pannan att man väcker en ångest, när man släcker en annan".

Så vi utforskar vidare bland de diagnostiska kriterierna men jag vet redan vad svaret kommer att bli. diagnosen som gavs mig när jag var 4 år gammal och lever kvar tjugofyra år senare.

kan jag tydligare förklara hur gärna jag vill bli fri?

Men om man vill bli fri, behöver man lita på. jag litar inte på någon.

många kvällar när jag sitter vill jag bara skrika och välta och slå omkull alltihop så det yttre kunde spegla min insida. insidaut. hjälp mig i min kamp. jag ber.

jag påminns om alla andra kvinnors kamp och känner att min inte är mindre värd, inte mindre verklig, men mer betydelsefull. om jag lyckas förvalta den på rätt sätt. detta vill jag lära mig. 

och mitt första mål är att inte acceptera dumma blondiner utan istället fråga dem om de kvalitéer de besitter, den kamp som gjort dem till vilka de är. vi har alla en kamp med oss. vi kan alla vinna den.

"du fick min kärlek, men den har brunnit ut, du tog för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut"