Tomt på inlägg när stressen är total. En dag i taget är för lite, det får bli en halv dag. Ett halvt andetag.
Mardrömmarna har återkommit. Jag somnar tillslut men vaknar med krampen i bröstet i genomblöta kläder. Virar handdukar om kroppen när jag sover som sedan måste hängas på tork och tvättas efter en natt. På morgonen är uppgivenhetskänslan där. På kvällen är tröttheten total men jag kan inte somna. Jag måste skydda mig själv från det som händer på natten. Jag önskar att någon kunde skydda mig från det som händer på natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar