gårdagskvällen började med drink och skitsnack. sedan mat som smakade som om jag aldrig ätit förut.
sedan singelsläpp av två vackra modiga och starka kvinnor som JAG har turen att ha i mitt liv (den ena mer och den andra mindre). Men ändå.
En tur till M.L. vid 1-snåret. En resa hemåt A för en flaska champagne. Efterfesten som slutade innan den ens hade börjat. Hehehe.
Förtjusning, Vibration. Skönt att känna att man lever.
Så kommer man hem och tårarna bara faller. Det är mycket saker som gör mig väldigt ledsen just nu. Och jag ska försöka låta mig själv vara.
På M.L. inatt träffade jag även en av mina mest älskade gymnasiekompisar C. C var min styrka, mina ord och min dans. vi gjorde alla våra stycken tillsammans. vi kunde inte tänka oss dansen utan varandra. Våra tankar flätades ihop, som innan de ens var uttalade.
Fan T, säger hon. Vi var ju små. Och ändå jävligt duktiga.
Jag gråter där också, på klubben där vi är, det rinner tårar nerför kinden när jag får hålla om henne, får veta att hon andas och talar och tänker på mig. Du var så älskad och jag vet inte varför vi tappade bort varandra. Eller jo det vet jag, för att det kunde bli bättre igen.
Jag vet inte var min roll är i skapandet. jag vet inte vad jag kan tänka mig att göra igen. Men inatt vaknade scener upp igen, minnen av det som var och tankar på vad som skulle kunna bli. Bara jag är ansvarig för att skapa min framtid.
Du är min källa. Hon sa det då, för alla de där åren sedan, och sa det nu igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar