spola mig inte framåt

Att löven ändrar färg. Ingenting nytt, alltid lika värt att beskåda. När axlarna sjunker in i kroppen och andetag fyller lungor med kylig morgonluft. Jag älskar det.
Dagarna som flyter in i varandra, formar det som ska vara mitt liv men som känns som en film, vi kan spola framåt men inte bakåt.
Spola mig inte framåt längre för då missar vi det som är nu. Hur långtråkig filmen än är.
Musik söker sig till mina öron som söker sig till mitt huvud som söker rörelser i min kropp. Det slutar aldrig gå denna vägen. Hur mycket jag än försöker avleda nervsignalerna.
Att längta efter dig, skrämmas av dig, sluta andas av dig. Att längta efter dig.
När min tid är över, kommer du att se mig då?