studerar immunologi inför tentan imorgon och även om jag inte känner mig 100% säker och är mycket medveten om att vissa av frågorna imorgon kommer att generera ett fett frågetecken ovanför mitt huvud så känner jag mig tillfreds med min insats och tycker att jag kan få chilla nu. det är en av de bra sakerna jag har lärt mig under de senaste tre årens plugghysteri. det är inte så himla viktigt med alla rätt. jag duger ändå. till och med om jag fetfailar så duger jag. det har gjort mitt liv otroligt mycket behagligare och roligare.
idag lärde natalie mig en del om acceptans. om att jag måste sluta tänka att jag ska kunna fungera som alla andra, och börja gilla att jag fungerar så gott jag kan. och just nu är det bara " a bit too much. and it´s okey."
vad skulle jag göra utan alla mina änglavänner?
så jag accepterar att mina upplevelser fuckat upp mig. att övergrepp ger en trasslig uppväxt. att misshandel ger en skev självbild. att förväntningar ger ångest. att homofobi skapar självförakt. och att jag är den som får vara kvar och hantera allt detta. och det får väl ta sin tid.
"jag vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna här, hur kan det vara för sent att säga som det är"
tack för idag. på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar