söndag 25 september 2011

sadsongssungbysadwomen

den senaste tiden har jag blivit en sucker för sadsongssungbysadwomen. inget jag är jättestolt över, men jag känner mig typ... pyttelite...mindre... ensam kanske? jag har en spellista på spotify som heter loveemsadsongs.

idag var det vintagemässa på strand och jag njöt. inhandlat en klänning och en kjol, en halsduk och ett halsband. om jag skulle lägga upp bilder skulle jag nästan vara som en riktig bloggerska. men så lågt vill jag inte sjunka.

jag tänker mycket på muskler. typ jättemycket.

över en öl hade jag ett för mig viktigt samtal med m&a häromkvällen. samtalet handlade om att vara okej med den man är.
jag är nämligen rätt okej med vem jag är, eller ja ganska mycket okej, förutom när jag ställs inför vissa människor, eller om jag tänker på vad de skulle tycka om saken. då blir jag rätt snabbt o-okej. och jag tänker nu, att det inte är så okej att det är så. för när alla de människorna och deras åsikter försvinner så känns det mesta pretty awesome, aaa eller mycket mer i alla fall.
så igår raderade jag alla människor från min facebook som får mig att känna mig o-okej. om du är kvar som min vän, så grattis. du får mig att känna mig okej :) om inte, kan jag ändå inte tänka mig att du märker att du är bortplockad.

jag känner lite att min ledsamhet och sorg går över i ilska. och det tycker jag är bra, väldigt produktivt och skönt. det gäller inte allt i livet men i alla fall denna kluvenhet jag har inför min frireligiösa uppväxt, och vad den gjorde med oss. alla människor i den, och alla deras ord, alla deras veta bättre maningar. jag spyr på dem. och jag är just nu inte ett dugg ödmjuk inför deras ord. och de gillar jag.

att vara förbannad är typ bland det nyttigaste som finns. för då står man upp för sig själv och det man tror på.
word.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar