Dagarna när jag inte tror att jag klarar det, så kommer den här filmen tillbaka till mig.
Den säger mig att någon fattar och att ingenting är ensamhet, så länge det är så. För om någon annan hade orden för min kamp, så är den inte bara min.
Så jag hade inte bara dig att kämpa emot. Men du kommer tillbaka till mina drömmar, till mina minnen, och dina äckliga andetag tar över mig och stryker längs min hud. Jag undrar om jag någonsin kommer att bli fri. Jag vet att jag vill bli fri.
När jag känner kroppen tryckas ner i marken, med dina tunga fötter ovanpå, kommer jag ihåg sakerna som gör ont. Och som är vackra. Som den här dansen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar