häromnatten var det ett utrotningskrig, något folkslag som skulle dö och jag befann mig i ett hus med massor av dessa människor. så kom gerillan in och dödade alla genom att bränna sönder dem med någon läskig apparat, men jag lämnades eftersom jag inte tillhörde deras folkgrupp. när allt var stilla och jag gick omkring bland alla döda kroppar så kom upptäckte jag en man och en liten pojke. mannen var skadad men levde och han hade gömt undan pojken.
under resten av natten arbetade jag för att smuggla ut dessa två fina människor ur landet. det var flyktbilar och tullar och män med maskingevär. och jag var sjukt rädd.
mitt komasovande har ersatts av ett ickesovande. de senaste nätterna har jag somnat klockan 5 resp 3, för att sedan ta mig upp till dagens måste. sömnbrist innebär i mitt liv sammanbrott. så vi får hålla i hatten.
psykologen tror att jag omedvetet undviker att sova för att jag drömmer så mycket och då vaknar med det äckliga trycket över bröstet och är vansinnigt rädd. kanske det är så. där fick jag någonting att fundera över.
ändå har de senaste dagarna varit bättre än förra veckan. jag är inte alls lika orolig på kvällarna. det är skönt.
igår tränade jag pilates och dansade modern jazz och till skillnad från för en vecka sen när jag gick hem tidigt för paniken, gick jag denna gång hem efteråt med en grym känsla i kroppen. en sån där känsla som dansen ger mig. som om jag precis varit hemma. läraren vi hade som vikarie var en mycket petit och galet snygg samt helt galen brud. som sa en massa vettiga saker, saker som jag måste säga till gymnasterna. som att uppvärmning också är dans. att den riktiga dansen börjar från start.
sen skrek hon åt oss när vi gjorde armhävningar, situps och plankövningar. jag njöt.
älskar när folk vet vad de vill ha utav en.
Hmm, jag drömmer också ofta om krig. Fast jag har ju inte heller levt i något..
SvaraRadera