jag är så tacksam, är så tacksam, är så tacksam för alla fina människor som delar min tid här på jorden med mig. ibland tror jag inte att jag visar min tacksamhet tillräckligt, att människorna inte får känslan av att de är den viktigaste versionen av just dem själva som finns. den känslan vill jag att alla jag håller av ska ha.
att dansa till hög musik och glömma bort att kulisserna ibland faller isär. att bara vara där, och andas. jag älskar det och är glad att jag kunde släppa ifrån mig kontrollen under de där timmarna inatt. även om smärtan kom var den inte överskuggande. det var en bra kväll. du har haft en bra kväll.
jag vet kära u, tack för en bra kväll.
det finns saker i mitt liv som jag behöver ta tag i. det är inte så många pusselbitar, men några stora. kanske en sidobit, en sån som gör att pusslet inte är kantigt. jag känner hopp.
varje dag tänker jag att bortom här och nu, finns det drömmar jag har, som jag vill se och uppleva i verkligheten. som en studio, en klinik, en familj. att veta hur det är att ha ett barn växande i magen. att förstå hur man kan älska någon så mycket som jag älskar lilla I, och sen även ännu mer.
jag låter migsjälv vara lite emo i denna blogg. jag släpper ut den sidan så den inte äter mig inifrån. och längtar efter att känna mig hel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar